Det har inrättats en ersättningingsnämnd för alla oss som blev vanvårdade och/eller misshandlade och utnyttjade i fosterhem och barnhem. De som beviljas får en summa av 250 000 kr

Först tänkte jag inte söka för att allt kommer tillbaka när man måste grotta i det, men jag har bestämt mig för att ansöka om inget annat för statistikens skull, att det ska finnas på pränt hur omfattande detta var.

Följande är en nedskriven redogörelse som jag skickade till dem, presonnamnen är cencurerade av hänsyn till efterlevande:

 Följebrev till Ersättningsnämnden:

Jag blev förflyttad mellan många olika fosterhem/behandlingshem.

Till följd av det hade jag gått i 9 olika skolor när jag gick i åttonde klass.

Jag väljer att belysa endast 2 av fosterhemmen.

1 XXX XXX (Jämtland)

2 Söredens elevhem Örebro

1 XXX XXX med familj var högreligiösa bönder som tog mig som fosterbarn enbart för att få en dräng till lagården.

De hade ett paradrum som var mycket fint som de visade upp när jag kom dit med de ansvariga, så snart de hade gått blev jag inknuffad och inlåst i en vindsskrubb med en naken glödlampa i taket, det blev mitt hem.

Uppfostran var mycket sträng med tydliga religiösa inslag, stryk och pisk gavs ”I Guds namn”

Strax innan jag kom hade enligt utsaga fosterbarnet innan mig tagit sitt liv, någon jag inte kan bekräfta, han hette XXX i efternamn.

Jag försökte tafatt berätta om övergreppen men var samtidigt livrädd för represalier, jag berättade för min mamma under ett jullov, hon pratade med en tjänsteman som ringde fosterhemmet och frågade om det stämde, nja, någon örfil kanske har förekommit” sa de. ”Sluta med det” sa tjänstemannen, ingen frågade mig.

Detta renderade i långa förhör, mer stryk och ”Gud nåde dig om du skvallrar igen”

Jag var så matt av allt stryk så jag kollapsade i skolan och blev hemskickad av läraren (han var fosterfars bror) Skolläkaren skrev ut lugnande medel till mig som fostermor tog.

Några dagar senare försökte jag i panik rymma men eftersom det var 5 mil till närmsta samhälle fann de mig med jakthundar och satte mig på vedhuggning under en hel natt.

Jag hade fobi för elstängsel som jag tyckte var obehagligt, när jag sa det till fosterfar fick han ett raseriutbrott och tryckte mitt ansikte mot stänglset och släppte inte taget om min nacke på flera minuter.

Jag har läst i journalerna att de fick massor av extra betalt för skidor och kläder etc, något som jag aldrig fick se.

Under det året jag var där magrade jag ca 10 kilo.

Det finns oerhört mycket mer att berätta men om ni behöver det kan vi ta det muntligt i så fall.

Deras extra utbetalningar och en hel del annat har jag journalutdrag på.

2 XXX XXX Söredens Elevhem Örebro

XXX (fosterfar) hade en historia bakom sig med tunga narkotikaproblem, efter att ha rehabiliterats på Hasselakollektivet ansågs han frisk, och som en del av att han skulle slussas ut i samhället (terapi?).

Så startade han ett storfosterhem för missbrukande ungdomar, oklart vad jag hade där att göra, jag var dels betydligt yngre än de andra, dels hade jag inga missbruksproblem.

Hela upplägget var en katastrof då både XXX och hans fru hade fortsatta missbruksproblem, de knarkade helt enkelt ihop med några av ungdomarna (inte fostermor, hon ”bara” drack)

Innan jag var 15 år tvingade fosterfar i mig sprit och söp mig full.

Narkotikaaffärer gjordes upp i hemmet och det var mycket obehagligt, vid ett tillfälle fick jag en laddad revolver tryckt mot tinningen för att jag hade för högt på TV:n.

Vissa sporadiska ”utredningar” gjordes men inget hände, jag har utdrag av ett förhör.

Efter en sällsynt rå misshandel rymde jag och kom till Huddinge sjukhus där jag fick ett intyg på skadorna, med intyget i handen gick jag till soc. I Vårby Gård och försökte förklara hur jobbigt det var och visade upp intyget, de såg också i mitt ansikte spår av misshandeln, men de smålog och sa att jag väl hade provocerat honom och att han inte var mer än människa.

Efter att ha begärt utdrag ur journalerna ser jag som vuxen till min häpnad att de inte ens skrivit att jag var där! Däremot borde det kunna finnas i en journal på Huddinge sjukhus, om jag inte minns fel tog de bilder också.

Jag befann mig på rymmen och vägrade återvända tills de ordnade ett annat boende åt mig i Örebro, men problemen var inte slut där, bl.a vägrade fosterfar lämna ut mina saker och min moped, jag var tvungen att hämta mina saker och moped med eskort. Det sista jag såg av XXX var när han vrålade att jag skulle dra åt helvete samtidigt som han slog mig hårt i ansiktet och sparkade mig på ryggen.

Efter det har jag bara hört talas om honom ryktesvägen att han hamnade i fängelse för bedrägeri och att han efter det förmodligen knarkade ihjäl sig, men det är som sagt rykten som jag inte vet så mycket om.

Tilläggas bör att det var totalt kärlekslöst och brist på empati i dessa fosterhem, jag blev aldrig  en del av någon sorts gemenskap, har t.ex inga bilder från den här tiden.

Hej! Vet att jag varit osynlig här ett tag men funderar på att börja blogga igen, vilket ämne vet jag inte, kanske språk som ligger mig varmt om hjärtat, eller om allmän existensialism?

Eller kåserier?

Någon som vill se mig blogga igen? Skicka en kommentar :)

Kram säger "Nallen"

Vet att det i princip inte är någon som följer min blogg så det är riskfritt att skriva av sig.

Jag har i en ålder av 48 år insett att ingen del av mitt liv eller väsen är tillfredsställande.

Jag har ont i hela kroppen, nacke, axlar, tennisarmbåge, knäet, diabetes, hjärtfel, övervikt, hälsporre samt allmän hypokondri, som tur är har jag mina Placebo Forte 500mg som jag tar 3 ggr om dagen.

Men det man inte har i kroppen har man väl i knoppen?

Jojo...

Panikångest, sömnsvårigheter, livsleda, antipati Deluxe

"-Men ryck upp dig" hör jag någon säga... jovisst, ge mig själ, ge mig mål , ge mig anledning så ger jag dig en 10ft hybris!!

Mitt sociala liv är en katastrof, jag har levt mitt liv i ett försök att förverkliga den sakrala utopin att alltid försöka ställa upp, hjälpa till, finnas till hands och att allmänt "betyda"

Nu behövs jag inte, jag betyder inget, saknas inte av fler än som kan räknas på ena handens fingrar, då blir ändå långfingret över och tur är det för det behövs till att VISA MIN ÅSIKT!

Bitter? Kanske. Snarare uppgiven. ledsen, framförallt håglös.

Orkar inte bli arg, orkar inte vara glad, orkar bara gråta, sova 12 timmar per dygn...

De kloka kallar det psykisk insufficiens (otillräcklighet)

Ok, jag ger mig, jag räcker inte till, jag klarar inte av det elementära som ålagts Homo Sapiens, den tänkande människan.

Jag skiter i att ha en tillrättalagd blogg, bryr mig inte ens om att korrekturläsa den, skriver för MIN skull, I me and myself, åsikter undanbedes!

Ni som för egen vinning utnyttjade mig, misshandlade mig, kastade bort mig som en trasa när jag inte behövdes längre, ni fosterföräldrar i statens tjänst, fy fan, må ni brinna i helvetet!! Är ni nöjda nu??

"-Sluta tyck synd om dig själv"

Ok, på ett villkor: Att någon annan tycker synd om mig.

Fat chans.

Jag vill bara ha en kram, en enkel kram, IRL via SMS eller via en poltergeist, what ever.

En kram, det är vad mina krav reducerats till... för övrigt inte ens ett krav, bara en patetisk önskan

Gonatt

Mina memoarer.

Jag föddes redan som mycket ung, och på den vägen är det…

Lite historik:

Min far föddes 1926 son till en bysmed och rallare från Halland, han blev bergsprängare och åkte till Stockholm där han sprängde bergrum åt bl.a försvaret.

Under sin tid i Stockholm mötte han min mor som var född 1938…

Efter en ”backningsolycka” 1957 och panikbröllop med räknande på fingrar föddes min bror 1958…

Det märktes ganska snart att gossen var lite speciell…han var extremt lättlärd och vaken, snappade upp saker snabbt.

1963 föddes jag, mitt i sommaren på Södertälje lasarett, familjen var då bosatt i Vårby i Huddinge kommun strax söder om Stockholm, jag var en stor och lång klump som förmodligen gjorde att min salig mor gick som en skitnödig höna några veckor efter förlossningen.

Som liten var jag lugn och snäll, lite analytisk, studerade förundrat min omgivning.

Eftersom  min bror var 5 år äldre och lite inbunden så lärde han mig allt han kunde, och läste sina läxor med mig, det stod ganska snart klart att jag hade samma förmåga eller kanske man ska säga förbannelse som han att det mesta fastnade…

Jag kunde skriva och läsa mycket tidigt så när jag började skolan och möttes av grundkurs 1A (typ: far ror, mor är en orm) så höjde jag lätt på ögonbrynen och undrade försiktigt om det inte fanns något som kanske var liiite mer ”Al dente”.

Kul tyckte lärarna med en duktig och intresserad elev! Jag blev snabbt favorit men i samma takt ökade mobbningen av mig…jag analyserade situationen, studerade mina ”kamrater” och konstaterade att ”AHA” man ska vara barnslig och spela pajas och leka i skolan, inte lära sig!

Problemet var bara det att en sjuåring, även om han är aldrig så analytisk inte kan lägga sig på en korrekt nivå vad gäller barnslighet, alltså överdrev jag, blev FÖR barnslig och larvig, blev mobbad för det och fick givetvis även lärarna emot mig.

Under tiden blev det jobbigt hemma, mina föräldrar skildes när jag var 3 år, min mor försökte börja banta med den tidens bantningspiller som var mer eller mindre knark (amfetamin)

Hon började missköta oss och hemmet, stressade, blev olycklig, sökte vård, fick Valium etc etc…(läs mellan raderna).

Jag hamnade i först sommarhem, sedan behandlingshem, sedan fosterhem.

Inte någonstans blev jag accepterad, varken av fosterföräldrar lärare eller klasskamrater, nu låter det som en svårmodig rysk roman, men så var det tyvärr.

Jag ska bespara er kära läsare allt elände, bara ge ett enda litet utdrag från ett av alla fosterhem: En bondgård där de behövde gratis arbetskraft, grabben som var före mig tog livet av sig där, liket hade knappt kallna innan de ringde efter en dy liten slavdräng.

Jag snubblade på hans resväskor när jag kom, garderoben var inte utstädad, på insidan hade han klottrat ”Hjälp mig” med blod.

Ganska snart visade det sig att de var frireligiösa Moderater, jag fick stryk i guds namn för att de ville driva djävulen ur kroppen på mig, det skedde med en speciell piska.

Jag bodde i en vindsskrubb med bara en naken glödlampa i taket, innan jag gick till skolan mockade jag i lagården, när jag kom tillbaka var det lagården igen, jag slet som ett djur.

Enda litteraturen förutom läxorna var bibeln, den sträckläste jag i brist på annat.

Jag lyckades via skolsköterskan anmäla misshandeln och sa att det var jobbigt och att jag givetvis mådde dåligt och oroade mig, hon sa att hon skulle ta upp det med skolläkaren…2 veckor senare damp det ner lugnande piller brevlådan vilket renderade kopiösa mängder med stryk och timslånga förhör om vad jag sagt.

Jag lyckades så småningom smuggla iväg ett brev via en granne som kom till soc. Kännedom så åtgärden blev följande: (Jag har som vuxen begärt ut och fått protokollen från samtliga myndigheter) Det har till våran kännedom kommit att fysiskt våld förekommit så vi kontaktade fosterfamiljen och förhörde oss om förhållandet ”jo det kanske har hänt att han fått en liten dask”

Varvid de svarade: sluta med det!

Resultat? Jag fick så mycket stryk att jag än idag har men för livet.

Detta är ett exempel från ett av de många fosterhemmen jag var i. Notera att detta exempel är från 1975, inte 1875.

När jag gick i åttonde klass hade jag gått i nio olika skolor, svårt mobbad i samtliga, när jag kom upp i puberteten var jag mycket olycklig och kände mig oönskad och oälskad, jag kom som 14-åring till Stockholmsförorten Vårby Gård, direkt från landet med en ko som bästa vän så kom jag alltså till denna stenhårda miljö, mobbingen började omedelbart, de kunde inte nå mig fysiskt, jag var lång och urstark efter allt hårt arbete i fosterhemmen, men utfrysningen var värst.

Om ni har läst  boken ”Ondskan” så har ni mycket paralleller till mitt liv där.

Jag har alltid värnat om svaga och utsatta, både djur och vänner.

En liten kille i skolan blev påhoppad och det fick mitt blod att koka, jag blev helt enkelt skogstokig och kastade mig in i högen och slängde bort alla som stod och slog på honom, tyvärr var jag lite ouppmärksam så jag råkade krossa näsbenet på en tillsynslärare som hade kommit till undsättning.

Det renderade i ytterligare ett fosterhem, i Örebro den här gången…fosterfar var en gammal knarkare som blivit försöksutskriven från Hasselakollektivet, som ett led i hans ”rehabilitering” fick han statligt stöd och ”starta-egetbidrag” för ett storfosterhem (ja, det är sant)

Han var mer påtänd än normal, så efter en omgång när han trodde att jag var en vålnad som skulle mörda honom gick han lös på mig med en hammare, svårt skadad fick jag nog och rymde, jag blev inlagd och omplåstrad på Huddinge sjukhus, när jag blev bättre gick jag upp till soc som fosterhemsplacerade mig där och visade läkarintyget på skadorna och bad att få komma därifrån.

Jag bemöttes av ett flin och kommentaren: ”Överdriver du inte lite nu, han är väl inte mer än människa?”

Jag rymde, var på luffen några veckor ända tills de hittade ett ”nödhem” åt mig, i en garderob i en lägenhet i Brickebacken, en ensamstående mor med tre söner varav en hörselskadad.

För första gången i mitt liv utanför familjen bemöttes jag av…

Kärlek och respekt!

Men vid det här laget var jag dödstrött på att vara omkringslängd så jag slog näven i bordet och sa att mot en bråkdel av fosterhemslegan (fosterhemmens ”lön”) kunde jag få en egen lägenhet och klara mig själv.

Då var jag 15 år gammal med en vuxens visdom, tyngd av erfarenhet, bitterhet men också mycket djävlaranamma och Sisu!

Under hela skolgången läste jag mycket men struntade helt i prov och liknande, jag lärde för livet, jag läste och läste, bl.a uppslagsböcker mer eller mindre från pärm till pärm, jag förundrades över omvärlden, läste mycket naturvetenskap och biologi, språk var intressant, valde t.ex tyska i skolan.

Jag nödje mig inte med teori, till omvärldens förskräckelse skruvade jag isär det mesta i min omgivning, notera att jag skriver skruva isär, inte skruva sönder.

Eftersom mina betyg var urusla hamnade jag på en verkstadsteknisk utbildning, blev svarvare fräsare etc…efter gymnasiet jobbade jag på lite diverse ströjobb, bla på slakteri, städare, låssmed etc. Jag hann bli 20 år innan jag träffade det som jag trodde var Kärleken

 Fick ett uppslag om ortnamn och deras betydelser i en kommentar till förra bloggen och tänkte att det kan vara ett kul tema, var inte blyga, fråga om konstiga ortnamn!

I dagens blogg ska jag behandla ett relativt enkelt ortnamn: Skånes fagerhult.

Skåne är faktiskt besläktat med skandinavien och lastbilen Scania (Scania är skåne på latin)

Ursprunget är delvis omtvistat men tros betyda "ön med risk för skador, den farliga ön) Förleden i ordet, ska,,, är samma som skada.

Skandinavien har också gett namn åt vår bergskedja mellan Sverige och Norge (och, nåja...själva Jylland) bergskedjan heter som bekant Skanderna.

Nu breder jag ut texten känner jag...:)   Fagerhult var det ja... Fager är ett gammalt ord som delvis genomgått en betydelseförskjutning, ursprungligen betýder det helt enkelt "passande". (jfr en fager mö, en passande mö)

Hult är besläktat med Holt, alltså trä (läs skog)

Slutsats: Skånes Fagerhult betyder "Skånes passande skog"

Skicka som sagt gärna frågor om ortnamn eller etymologi:)

Tobias ställde en fråga i kommentaren till min förra blogg, måste erkänna att han gav mig lite tuggmotstånd! (AL dente, för tanden, på italienska)

Följande ord har jag försökt utröna betydelsen av:

Sarabande, Gigue, Menuet, Courente och Allemande

Sarabande kommer från spanska Zarabanda men ursprungligen från arabiskan (via Morerna kanske?) som är ser-band "utan turban" (Puh, det ordet krävde mycket slående i böcker)
 Gigue är enkelt, betyder helt enkelt ben på franska, allstå de man dansar med:)
Menuet är en förvaskning av franskans pas menus (små steg) jfr minut
Courente...är franska och betyder nytt, aktuellt, kan stavas på många olika sätt,
finns bl.a i en italiensk version också, corrende
 (jfr engelska current)
Allemande...kan eventuellt hänvisa till att dansen är tysk?
Allemande betyder tysk på franska
JA tyvärr Tobias, längre kommer jag inte, hoppas ändå att jag bringat lite ljus i det hela?

Länge sedan jag bloggade, har inte haft någon inspiration...

Men i lördags var jag på en dansuppvisning för att se på diverse batteridöttrar och blev stött när de sa att synkron (-dans) betyder "lika".

Dags för en putt språkofil att plocka fram sanningen.

Synkron är från grekiskan där syn betyder tillsammans och kron (chronós) betyder tid, jfr kronograf (klocka) eller kronologisk (i tidsföljd) samt synonym (samma namn) eller synergi (samarbete) Alltså: samtidigt.

Andra ord man kan reflektera över är själva ordet dans som ä ett SVÅÅÅRT ord etymologiskt, finns i franska danser (fornfranska dancier) möjligen från forngermanska danson som betyder "dra omkring" Hmmm... som att dansa med mig då? Gracil som ett havande kassaskåp i motvind, typ  

Ordet show är ganska "genomskinligt" betyder alltså visa, att visa upp något, får mig att skriva några ord om spektakel, spektakulärt (ord som jag frågats om) kommer av latinets specta´re som betyder se, alltså ett skådespel, något att se på...  

Kan kanske ta upp andra "dansord" tex Jazz, rumba, etc om ni vill?

Puss och kram  

Loggade in här på bloggen och fick en överraskning!

Det visade sig när jag kollade besöksstatistiken att jag haft en besökare här idag!

Vad kul! Sådant inspirerar!

Träd gärna fram vem du än är